Med utgångspunkt från Inga-Lisa Blomgrens teckningar och fotografier har Pompe Hedengren skapat replikor av Homo Aquatis olika arter i naturlig storlek.

»PAELORIS ALBA«

»Vit mussla« på svenska. Just så vill Beata Gardelius benämna detta skimrande väsen av arten Homo aquatis. Av Beatas dagbok framgår att arterna hon beskriver varken är kvinnor eller män. »De äro alla kön« skriver hon. »Deras fortplantning tyckes ohämmad, osorterad, icke indelad … De äro så lugna, så fria och så vackra. Hos dem bor en slags flytande gränslöshet. De äro gränslösa men ändock aktningsfulla.«
Skulptur av Pompe Hedengren, Fotografi av Carl Thorborg

»DETRACTISQUE CORTICIBUS«

Beata Gardelius skriver i sin dagbok: »Denna dag framskymta äfven bark­liknande gestalter som funnit det bäst att lefva i trädens kronor, undflyende, till synes friare från gravitationen än oss människor.« Individerna av denna art täcks av barkliknande vävnad. Dess kraftigt tilltagna könsorgan kan bero på att parningen sker mellan tvåkönade individer, det vill säga genom ömsesidig utväxling av sädesceller.
Skulptur av Pompe Hedengren

»COCHLEA BRUNNEIS«

Beata Gardelius skriver: »De framskymta äfven i flockar vars individer äro täckta af brunaktiga snäckformationer, Vi noterar stark mareld när de rör sig i strandkanten.« Dessa vattenlevande varelser artbestämmer hon som »Cochlea brunneis«. De små hullingarna på armarna har troligen bildats för att underlätta vid jakt på strandnära fiskarter. Att snäckorna är större nere längs benen antyder att de ömsar skal nerifrån i takt med stigande ålder.
Skulptur av Pompe Hedengren, Fotografi av Sara Mac Key

»NIGRUM FOLIUM«

Denna endemiska variant av arten Homo aquatis är helt beklädd av något som liknar svarta blad. Delar av kroppen har rödaktiga partier, vilket kan tyda på svårläkta sår liknande dem hos kritaperiodens tandade fåglar. Att bladen är svarta antyder att hudens flikliknande struktur har bildats för att skydda mot devonperiodens kraftiga, ultra­violetta strålning. Kanske vistas »Nigrum folium« i hålor eller gömslen under rotvältorna när natten faller?
Skulptur av Pompe Hedengren, Fotografi av Sara Mac Key

»TESTA OSTREAE«

Individerna av denna art är beklädda med skal som liknar ostronets. Könsdelarna uppvisar otvetydigt  herma­froditiska eller  intersexuella drag. I svanken längst ner på ryggen kan man även urskilja öppningar som leder till underliggande doftkörtlar. Dessa varelser kommunicerade uppenbar­ligen inte med röster utan med doftsignaler. De verkar alltså ha en ovanligt hög olfaktorisk perception – en förhöjd känslighet för dofter.
Skulptur av Pompe Hedengren